Varje vår, när ljuset återvänt, förundras jag över hur jag mentalt fixat vinterns långa mörker ÄN en gång. Hur är det möjligt år efter år?
För om jag idag skulle måsta vrida tillbaka klockan med några månader så skulle jag gå under.
Totalt. Jag skämtar inte.
Idag, den 11:e maj, känner jag mig fortfarande både mentalt och fysiskt
torr på ljus så att säga. Det kliar på kroppen, ögat söker ljuset som en svamp. Hela jag suger åt mig alla solens strålar, vare sig bakom eller framför molnen!
Långhelgen (med ledighet från torsdag till söndag) var solig varenda dag. Helt underbart! För det första fick vi lite färg på näsan och batterier laddade, för den andra fick vi massor av energi till att vårstäda på gården. En gammal oljetunna som stått på gården sedan vi flyttade in för 9 (!) år sedan fick vi äntligen väck, stenar, högar med löv och skräp blev flyttade till vår kompost m.m. Lycka i små mått som ändå känns så stora.
