måndag 27 augusti 2012
En helg med min familj var just vad jag behövde. Att få komma ut i naturen med hundarna, sambon och mina föräldrar var som shampoo för själen och att sen få träffa lillebror och hans sambo... Balsam. Känner mig hel.
Måndag, som det är idag, är min loppis-runde-dag. Tyvärr (för mig) har vi inte många loppisar i stan. Men i grannstan (Torneå) finns det några stycken. Off I go!
Sauna
Min mamma och jag
På en del saker är jag och min mamma ganska olika, men på mångt och mycket står vi på samma fötter. Ett stort gemensamt & välomtyckt intresse är bastu eller ulkosauna/utebastu. Det går inte av för hackor.. Inte för någon av oss.
Det finns inget så avslappnande, så energigivande och välmående för ens hy och kropp & själ som bastu.
So halleluja!!
Glädje
torsdag 23 augusti 2012
Rya
Shining light
måndag 20 augusti 2012
Fascination
Min humle slingrar sig äntligen dit den var tänkt för fem år sedan. Förstår inte vad jag gjorde fel de första 4 försöken. Men nu verkar den iallafall trivas och gilla sin "position" och jag vågar knappt säga nåt i rädsla att den ska lägga sig och dö. Men jag kan knappt vänta och se hur och om den kommer upp nästa år.
Ikeas nytt
Min hylla
Blomkruka i teak - ett loppisfynd för 20 kr.
Klockan är från Village i Haparanda. 129 kr.
2 skålar från Lagerhaus 39 resp 49 kr.
Bild 2
Bokstaven D (som i Doris) köpt på loppis för 1,5 euro ~ 14 kr
Bild 3
Ram Ikea ca 39 kr
Bild Ikea 25 kr för 4 st
Vas med lodräta ränder Pentik, köpt på loppis för 2 euro ~ 18 kr
Grönturkos vas köpt på loppis för 50 cent ~ 5 kr
Bild 4
Två vaser av samma fabrikat, köpta på loppis. Ena för 2 euro ~ 18 kr (syns lite grann i bild 1) och andra för 45 kr.
Running
Skulle stiga tidigt idag och få en massa gjort. Men istället snoozade jag igenom hela morgonen och sov klockan runt. Ursh på mig!! Sen öppnar jag som hastigast facebook för att få lite good-feeling och läser om hur en del hunnit springa mil, promenerat 5 gånger runt stan och dansat zumba i flera timmar. Klockan är *for Gods sake* före 12!! Come on! Well good for you! Jag sprang ut på stans loppisar.. Typ några hundra meter.
fredag 17 augusti 2012
Förändra eller låta gå
2:a sortering
Äntligen ser jag ett slut på förkylningen jag fick förra veckan. I onsdags trodde jag mig vara bättre men så igår föll huvudvärken tillbaka och det var sämre igen.. Bu huu. Men idag, idag mina vänner, känner jag mig klart bättre! Thank God! Men det har varit stekande sol så jag har inte fått så mkt gjort i verkligenheten. Men i min hjärna har full aktivitet pågått och jag har fått sorterat en massa tankar.
tisdag 14 augusti 2012
Smågalen
Sjuk (förkyld) och kan/får inte göra annat att höja fötterna och vila.. Tvingar mig till det även om det är svårt att hålla igen energierna, att ta det lugnt när man fått nya idéer och tankar, saker jag vill pröva, göra precis just nu.
Var ut till Ica för att köpa halstabletter och jag toksvettades.. Typiskt och skämmigt värre att stöta på en väns sambo. Såg nog skogstokig ut. Svettig och smågalen. ; )
söndag 12 augusti 2012
lördag 11 augusti 2012
1. Luft under vingarna
Medans huset fått en ny fasad denna sommar så tänkte jag mig på att bygga på mitt inre denna höst. Enkelt och kanske banalt men det är allt det är. Jag ska jobba på det förflutna och det kommande. Det gör att jag tänker tillbaka på mitt liv så här långt.
Mitt fysiska liv är litet i detta jordeliv jämfört med andras; jag har inte rest över jordklotet eller pluggat speciellt mycket egentligen. Jag har inte har inte startat upp och drivit stora projekt eller engagerat mig speciellt mycket i politik eller någon förening. Jag har inte gjort så mycket men jag har ett större inre. Det är inget jag säger över något annat; jag är inte klokare eller smartare än någon annan. Jag har genomgått saker i mitt liv, precis som de flesta andra, det gör mig inte mer speciell än någon annan som genomgått händelser. Men det jag gått igenom har varit speciella för mig och har format mig till den jag är.
Jag var sju år när jag fick erfara min första panik-ångestattack. Jag minns det än idag; var det var, hur det kändes, hur det luktade osv. (En panik-ångestattack kan liknas vid känslan att tro att man ska dö eller att bli galen.) Och som liten känns det nästan som om golvet blir draget undan av en. Jag trodde jag blivit galen och JAG grabbade tag i det närmaste; min mor. (Det kunde lika gärna varit min far, men vid den stunden var det min mor som var vid min närvaro.) Denna våg av känslor som 7-åring blev för mycket och följderna blev att jag inte kunde släppa min mor ur min sikt i flera år framöver, i sån rädsla och tro att om jag inte såg henne så skulle min värld fallera och attackerna återkomma. Det var hemskt, det var en mardröm. Ensamhet. Och nu i efterhand tänker jag mig som den jag var då: liten. Ett barn. Så orättvist att bli utsatt för det jag genomgick. Jag var för liten för att förstå hur att hantera känslorna och tankarna. Jag trodde jag var onormal, jag trodde jag var ett freak och jag bad varje kväll (ända tills jag skulle börja gymnasiet): "Kära Gud, gör mig normal. Det är det enda jag vill.".
Jag förväntar mig inget av detta. Förväntar mig ingen att förstå, men detta är början av min berättelse.
Mitt fysiska liv är litet i detta jordeliv jämfört med andras; jag har inte rest över jordklotet eller pluggat speciellt mycket egentligen. Jag har inte har inte startat upp och drivit stora projekt eller engagerat mig speciellt mycket i politik eller någon förening. Jag har inte gjort så mycket men jag har ett större inre. Det är inget jag säger över något annat; jag är inte klokare eller smartare än någon annan. Jag har genomgått saker i mitt liv, precis som de flesta andra, det gör mig inte mer speciell än någon annan som genomgått händelser. Men det jag gått igenom har varit speciella för mig och har format mig till den jag är.
Jag var sju år när jag fick erfara min första panik-ångestattack. Jag minns det än idag; var det var, hur det kändes, hur det luktade osv. (En panik-ångestattack kan liknas vid känslan att tro att man ska dö eller att bli galen.) Och som liten känns det nästan som om golvet blir draget undan av en. Jag trodde jag blivit galen och JAG grabbade tag i det närmaste; min mor. (Det kunde lika gärna varit min far, men vid den stunden var det min mor som var vid min närvaro.) Denna våg av känslor som 7-åring blev för mycket och följderna blev att jag inte kunde släppa min mor ur min sikt i flera år framöver, i sån rädsla och tro att om jag inte såg henne så skulle min värld fallera och attackerna återkomma. Det var hemskt, det var en mardröm. Ensamhet. Och nu i efterhand tänker jag mig som den jag var då: liten. Ett barn. Så orättvist att bli utsatt för det jag genomgick. Jag var för liten för att förstå hur att hantera känslorna och tankarna. Jag trodde jag var onormal, jag trodde jag var ett freak och jag bad varje kväll (ända tills jag skulle börja gymnasiet): "Kära Gud, gör mig normal. Det är det enda jag vill.".
Jag förväntar mig inget av detta. Förväntar mig ingen att förstå, men detta är början av min berättelse.
fredag 10 augusti 2012
Växtkraft
Zeta
onsdag 8 augusti 2012
måndag 6 augusti 2012
Trädgård-ing
Trädgårdskänsla.. börjar känna det mer och mer hos oss.
När vi flyttade till vårt lilla drömhus på landet fanns det inga perenner (fleråriga blommor), inga buskar och knappt några träd på vår över hektaren trädgård. Men lyckligt ovetande såg jag inga omöjligheter eller svårigheter, bara möjligheter. Och visst! Möjligheter har det funnits och möjligheter finns det, men jag hade ingen aning om mängden jobb bakom 'möjligheterna'.
Nu har vi bott här 5,5 år och man kunde ju tro att vår gård är överfull av bladprunkande perenner och buskar men riktigt så är det inte. Inte fast jag älskar trädgårdar och ja, även dess jobb. Att få koll på ens gård går inte fort - även fast man vill det. Jag kan ärligt säga att det tagit hela 4 år (utan nån hjälp) att komma underfund med hur allt fungerar på vår plätt; vilken jordmån vi har, vad som kan trivas i vår växtzon, vad som passar hos oss, vilka blommar, buskar och träd vi öht gillar, traktorns snönskottningsmönster på vintern, hur snöhögarna hopar sig/var snön smälter snabbast, vilka olika växtzoner vi har på gården, vad vi vill i trädgårdsväg, hur vi vill att det ska se ut, vad vi orkar med osv.
Jag kan säga att en realistisk trädgårdsplan för vår gård började ta form förra sommaren. Då ändrade vi vår allé (efter att vi insåg att flera olika trädsorter inte passade) till en björkallé. Vi planterade vissa buskar och större blommande växter. Eftersom vi inte är de rikaste i dalen fick vi tack och lov många skott och zonpassande ideér av våra föräldrar, grannar och från vår egen tomt. Vågar mig inte på att säga vad alla dessa heter, eftersom de varken fått namn av de jag fått dem utav eller eftersom jag inte tagit reda på vad dem heter heller.
Kanske det jag mest är glad över sommaren 2012 är att en humle-sort anpassat sig hos oss (efter 4 års 'prövotid' i 4 olika väderstreck) och nu växer så det knakar i humlehjärtat. ; )
När vi flyttade till vårt lilla drömhus på landet fanns det inga perenner (fleråriga blommor), inga buskar och knappt några träd på vår över hektaren trädgård. Men lyckligt ovetande såg jag inga omöjligheter eller svårigheter, bara möjligheter. Och visst! Möjligheter har det funnits och möjligheter finns det, men jag hade ingen aning om mängden jobb bakom 'möjligheterna'.
Nu har vi bott här 5,5 år och man kunde ju tro att vår gård är överfull av bladprunkande perenner och buskar men riktigt så är det inte. Inte fast jag älskar trädgårdar och ja, även dess jobb. Att få koll på ens gård går inte fort - även fast man vill det. Jag kan ärligt säga att det tagit hela 4 år (utan nån hjälp) att komma underfund med hur allt fungerar på vår plätt; vilken jordmån vi har, vad som kan trivas i vår växtzon, vad som passar hos oss, vilka blommar, buskar och träd vi öht gillar, traktorns snönskottningsmönster på vintern, hur snöhögarna hopar sig/var snön smälter snabbast, vilka olika växtzoner vi har på gården, vad vi vill i trädgårdsväg, hur vi vill att det ska se ut, vad vi orkar med osv.
Jag kan säga att en realistisk trädgårdsplan för vår gård började ta form förra sommaren. Då ändrade vi vår allé (efter att vi insåg att flera olika trädsorter inte passade) till en björkallé. Vi planterade vissa buskar och större blommande växter. Eftersom vi inte är de rikaste i dalen fick vi tack och lov många skott och zonpassande ideér av våra föräldrar, grannar och från vår egen tomt. Vågar mig inte på att säga vad alla dessa heter, eftersom de varken fått namn av de jag fått dem utav eller eftersom jag inte tagit reda på vad dem heter heller.
Kanske det jag mest är glad över sommaren 2012 är att en humle-sort anpassat sig hos oss (efter 4 års 'prövotid' i 4 olika väderstreck) och nu växer så det knakar i humlehjärtat. ; )
lördag 4 augusti 2012
My booking
För över femton år sedan började jag klippa ut intressanta artiklar, bilder och annat från mode- och inredningstidningar och klistra in dem i album/häften. (Nu även trädgårdstidningar.) Och med tiden har det blivit ett en av mina intressen.
Nuförtiden finns det ett ord för det: scrapbooking. Och det är ju bra, att det kommit att bli ett erkänt intresse, men jag känner ändå inte igen mig med den gruppen. I min värld finns det inte änglar, rosor, rosetter och såna grejer. Jag KAN inte med sånt! Det är inte ett allmänt utrop mot det men JAG kan inte med det. Jag kan nästan kräkas på sånt. För mig är det raka linjer rakt igenom. Hard core. Liksom.
Nuförtiden finns det ett ord för det: scrapbooking. Och det är ju bra, att det kommit att bli ett erkänt intresse, men jag känner ändå inte igen mig med den gruppen. I min värld finns det inte änglar, rosor, rosetter och såna grejer. Jag KAN inte med sånt! Det är inte ett allmänt utrop mot det men JAG kan inte med det. Jag kan nästan kräkas på sånt. För mig är det raka linjer rakt igenom. Hard core. Liksom.
fredag 3 augusti 2012
Makalöst fynd!!
onsdag 1 augusti 2012
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)