Då lägger vi ett för oss historiskt veckoslut till vår repertoar.. Men vad hände egentligen? I runda slag kan vi börja med att berätta att allt började i torsdags då Doris fick 2 "blixtar" av smärta i kroppen. Jag undersökte hela hennes kropp i tron att hon bara hade nåt kryp eller geting eller så i pälsen efter att hon just varit ute. Men utan att hitta nåt så blev min andra reaktion att ta Doris ut på promenad och se hur hon rör sig. (Lite skulle jag ju veta att detta var det sämsta jag kunnat göra). Ut med cykeln och Doris springer, travar och går som vanligt. Så mina tankar går aldrig till att hon skulle ha ont i ryggen.
Vid lunchtid ringer sambon och säger att Doris inte är sig lik. Att något är fel med hennes bakben (att hon bl.a. inte vill hälsa med att hoppa som hon brukar), vilket oroar mig. Så Risto ringer vår ordinarie veterinär och jag ringer min kennel-pappa och vi drar alla slutsatsen att hon troligen sträckt någon benmuskel.
På midsommaraftons morgon verkade Doris må som vanligt så då packade vi ihop vårt och åkte till Ristos föräldrars hemgård och stuga i
Loue (i Tervola kommun, Finland) för att fira midsommar med hans släkt.
Men på lördags morgon ser vi klart att allt inte är som det ska vara. Doris orkar knappt med att gå, vill absolut inte gå i trappor och till en början vill hon inte ens dricka vatten eller äta. (Men hon äter en korv och lite vatten till slut). Så efter ett snabbt samtal med min pappa åker vi raskt iväg till mina föräldrar och med pappa - vem jag litar till 1000 % när till kommer till ärlighet och hundar - åker vi till Ylitornio där vi direkt fått en tid till en jättefin och duktig ung tjejveterinär som undersöker Doris grundligt. Aldrig har jag upplevt Doris med mer smärta som när veterinären undersökte henne den dagen. Hon gnydde, hon gnällde, hon skrek.. Det skar igenom mitt hjärta, men det var nödvändigt rakt av. Väl hemma hos mina föräldrar när allt lagt sig kom känslorna fram hos mig och tårarna rann.. Pressen på allt runtekring la sig liksom. Nödvändigt ont.
Doktorn trodde starkt att Doris fått diskbråck. Och det var så skönt att höra nåt som stämde överens med alla symptom. Doktorns order blev förutom smärtstillande strikt vila i minst tre veckor. Och med strikt menas
bur förutom små gårdspromenader för att uträtta dagliga behov.
Good luck! var min naturliga tanke! Vårt vitaminpiller till hund! Och jag ljuger inte om jag säger att första kvällen var ett rent helsikke. En enorm omställning för oss alla, men mest för Doris som gnällde non-stop hela kvällen för att hon inte ville vara inlåst in bur av 70x100 cm. (Hon har ju t.o.m. gnällt där ute, i friskt tillstånd, i en bur av 3 x 4 m..) Nåja, allt är väl beroende av vad man vänjer sig vid.
Fortsättning följer..
