Min första, egna, hund hette Tedde. Wee wee's super Ted.
Han kanske inte var en mest väluppfostrade av hundar, men han var en superfin hund för oss. Han hade sina skavanker, han hade sitt bagage och sina ärr men han fick läka dem hos oss. Han hade en synlig karaktär som en del människor har för lite utav. Han fick vara den han var, hos oss.
Drömmer jämt och ständigt om honom och inom mig vet jag att han sitter där och väntar på oss andra att tillstiga hans kungarike..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar