Mitt köks hjärta är diskhon med fönstret som vetter mot väster. Där står jag ju mest av alla fönster och väder-streck! Mot garagetaket har jag mina riktmått för hur långt våren är kommen i solnedgångar mätt. Och där ser jag över dalen till Knutte, en av våra goa pensionärs-"grannar". En sommar hade han hästar i hagen mot oss, en annan sommar får. Jag tycker om att se långt.
Mycket vill man ju ännu förändra och en hel del har vi kvar att renovera men att jag/vi träffade så rätt i köket direkt (utan att ha levt där innan) var bra känsla eller bara ren och skär tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar