18 oktober föll första snön över Haparanda, men säg den första snö som håller sig tills vintern blossar ut helt.
Nåja, andra snön kom häromdagen och Doris som älskar att rulla sig snö var inte sen med att göra just det. Och för verkligen ovanlighetens skull (efter veckor av dimma, dis och mörker) sken solen också som om den fått sig ett glädjefnatt. Inte ETT moln..
Som solberoende så ville jag nästan ställa mig på trappen i bara understället och sträcka ut alla armar och ben och bara rent försöka absorbera i mig solstrålarna.
Men jag hann få på mig mer kläder innan jag skuttade ut på promenad med min älskade Doris. Som rullade sig i snön alla chanser hon hade. Det var som om hon luftade vingarna.
Änglavingarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar