Länge sedan jag skrev något personligt här i min blogg. Visst älskar jag inredning, loppisspring och dess fynd, fotografering, foto (mest Instagram och dess fotoredigering) & mina hundar. Men någonstans mellan alla foton har min historia trillat emellan.
Min tanke med denna blogg var från början att detta skulle vara en plats där jag skulle vara ärlig och berätta om mitt liv, om mina olika erfarenheter i livet, i hopp om att det skulle hjälpa någon annan där ute. Men jag upptäcker mig mata foto efter foto som tar över texterna.
Men samtidigt erkänner jag att tiden till att skriva ner vartenda känsla eller tanke inte heller finns till. Jag jobbar, precis som de allra flesta, heltid och även om jag inte har barn (använder denna mening alltför ofta) så finns det helt enkelt inte tid till att begrunda livets enkelheter eller detaljer varje dag. Inte ens varannan dag eller veckovis. Men det kanske handlar om hur man prioriterar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar