Min kärlek för vintage- och retrokläder

Någon gång i slutet av min gymnasietid blomstrade min kärlek för vintage-kläder. Kläder från 60- och 70-talet som liksom kittlade under fötterna på mig. Jag vet att jag var "före" (eller efter) min tid i den stilen, i den bygden och att det troligen störde en del, som trodde att jag ville vara speciell & utmärka mig (jantelagen). Jag ville inte vara speciell för någon annan än för mig själv & jag kände mig vacker i mina retroklänningar. Och varför fick jag inte känna det?
Jag minns bl.a. att en kille sa till mig att jag hade mormors klänning på mig och jag minns en annan kille som sa att jag klätt mig som en resande (vilket i sig inte är dåligt, men för honom var det det). Jag glömmer aldrig vilka de var, blickarna och kommentarerna inför eller bakom min rygg.

Men inga elaka kommentarer eller blickar kunde komma att förändra den kärlek jag kände för vintage-kläder eller stilen. Det var jag, en del av mig och "min" stil. Sen hade jag kunnat köpa mycket mer under de två decennium som gått men jag har varken varit den som kunnat (som studerande) eller velat köpa allt vintage jag kommit över. Utan det jag köpt har jag verkligen använt och varit för mitt eget bruk (inte för försäljning till dyrare pris). Och inget har kostat mer än ca 140 kr. Eller det pris jag fått betala för att vara den jag är.

Malin Buska

En av min lillebrors bästa kompisar heter Mikael, eller Micke som han kallas. För nästan 20 år sedan när de två började skejta ihop, vid tiden när jag fick körkort, så fick jag ofta köra ut eller hem dessa två. Ett annat minne är när jag och mamma stod utanför biblioteket/gymnasiet och väntade på att dessa två (eller åtminstone en av dem) skulle komma ut med de andra studenterna med studenthatten i högsta hugg.
Men min lillebror, som heter Paulus, och Micke har aldrig varit som alla andra. De kom ut när de ville (senare) och inte när de var tillsagda.
Min lillebror och Micke har som oftast gått sin egen väg i livet. De två var t.ex. de som la grunden för dagens Boozepack Cruisers, även om det inte framgår på deras hemsida. Men jag har alltid, som storasystrar bör, känt överbeskyddande känslor för min lillebror. Men även för hans bästa vänner. Och ganska naturligt har det fallit att jag ibland pratat med Mikaels lillasyster Malin. Malin. Finns inte ord för hur stolt jag är för henne idag. Är inte ett dugg förvånad att hon vann priset för "årets bäst klädda kvinna" för Elle. Inte ett dugg. Hon är stilsäker och har ett öga för form och grafiskt. Och hennes framtid är allt annat än svart.

Februari

Februari 2015 började med mycket snö. Eller jag rättar mig; massor av snö. Rekord på över 100 år tydligen.
Sen bjöd nya året på, nya för mig, plåtburkar i olika slag. Reparationsmaterials-burkar men också nyare inslag av plast från Sarvis.


Efter all snö kom vårvärmen. Om än några månader för tidigt.. Flera plusgrader redan den 7:e februari och +5 grader celsius den 11:e, vilket både var makalöst skönt och makalöst tidigt. Takdropp, takras och massor av snö att skyffla bort.

Sallad

Salladsbestick för 20 kr.

Märkta KN vilket står 

för Karlsson Nilsson.

Eskilstuna. Sweden.

Retrotyger

Så ombytlig som jag är så är det inte mer än konstigt att jag byter ut mitt lager av retro-tyger titt som tätt.
Det till vänster är helt nytt för mig, men givetvis inte nytt för världen. Tyget till höger i bild är inte heller nytt men eftersom det aldrig, och då menar jag aldrig, kom upp i mina fönster så kände jag att det var lika bra att sälja det vidare. Extra cash är dessutom alltid välkommet.



Tampella-tyget av Marjatta Metsovaara till höger är oxå till salu. Även om jag älskar gult så kommer det bara inte upp, av någon anledning.
Tyget nedan är relativt nytt, för mig, men har inte bestämt ännu var, när eller hur.

Holy smoke!

Januari halkade in och vips var det nytt år. Jag känner att jag inte riktigt hänger med. På riktigt!! Redan 2015?! 

Ibland när jag pratar med sambon eller släkt, vänner och vi talar om t.ex. 2009 så känns det som igår och så är det inte det! T.o.m. långt ifrån. Det känns diffust!! Vad händer? Senaste åren har bara susat fram. Vad har jag gjort av betydelse?? Shit! vad har jag gjort egentligen? Man blir smått mörkrädd..