Luft i våren

Eller vår i luften? Pelargonerna har iallafall kommit ur sitt vinteride och har börjat blomma. Och jag känner att loppisfynden gjort likaså sista tiden. Rosa dukar passar bra i mitt vardags-rum med inslag av rosa.
Ett vackert virkat vitt brickband har jag velat ha länge, men nu när jag hittade och köpte ett så vet jag inte var att ha den.



Men dekorativa broscher för en tia eller två får gärna komma hem med mig. Inte äkta silver men vem kollar efter stämplar när man bär dem? Måste bara bli bättre på att använda dem. Pronto!

Ett askfat fick också följa med under loppisturen. Men man kan ju verkligen undra varför en icke-rökare köper askfat för!? Vad ska jag säga, har sedan tidigare två vaser som jag köpt vid två olika tillfällen som matchar med detta så därför.

Vereco

Min farmor hade Vereco-glas när jag var liten. Kanske har hon några kvar i sitt köksskåp. Inget jag reflekterade över då. Inte tills för cirka två år sedan då jag började jag fatta tycke för mönstret på dessa glas och kände att hittar jag dem någonstans i bra skick så klipper jag till.

Två år senare hittar jag 10 glas (i bra bruksskick) för 10 riksdaler! Lycka i 2 liter.

Fetischer

Jag har nog en släng av klock- och lampfetisch (om det finns något sådant), för jag kan inte sluta köpa klockor eller lampor (som jag gillar) från 1940 till 70-talet. (Men givetvis alltid till rimligt pris!)

Klockorna till vänster är tradera-fynd. Eller de vore rena fyndet om man inte räknar med portot som är ganska högt på gamla klockor som väger en del och är skrymmande.
Lampan ovan till höger köpte jag för någon vecka sedan på PMU, här i stan.

Skrot

Jag är en notorisk loppis-springande skrotsamlare om jag får säga det själv. En del må tycka att denna "aktivitet" både är förslöande och onödig och rent av motbjudande (för de skulle aldrig köpa begagnat). Jag är inte en av dem.
Det finns prylar och saker som kostar mångt mycket mer än vad det smakar (alltså saker man gör en förlust på om man säljer det vidare), så det är inte saker jag köper. Och det finns loppis- och antiksäljare som på allvar tror att de kan sälja saker dyrare än vad de kostar som nya (även när sakerna ännu finns i produktion). Då höjer jag på ögonbryna och går vidare.





Jag har sett massor av saker jag velat ha men som varit långt ifrån fyndpris, utan till nypris eller rent överpris, och då har jag låtit det gå. Det är helt enkelt inte värt det, oavsett hur mycket jag vill ha saken.

Men det finns också riktigt mycket fynd att finna där ute. Tyger, porslin, bestick, plast, glas m.m. Och det är det som är själva drivkraften, lusten, nyfikenheten i mitt "sökande". Tanken att man aldrig vet vad man kan hitta! vad man kan fynda. Och riktiga fynd har jag gjort! Som t.ex. denna sax-lampa i teak och glas från 60-talet för 18 riksdaler.

Ring - ring!

Sällan har man nuförtiden en fast telefon (eller ens en mobil) stående på ett bord i hallen, ändå fick en telefonbänk flytta in i vår hall.

Och faktiskt har jag nosat efter en länge! Inte för telefonens skull men som bänk och och ett bord och så tycker jag bara att de är så fina.
Har sett en del det senaste decenniet, men när jag såg denna föll polletten ner helt. PRECIS vad jag sökt efter! Kostade hela 40 € (ca 390 kr), vilket i min loppisbudget är mycket, men med tanke på skicket så var den värd varenda krona. Inga fel, original sits. Perfekt i vår hall! Så där står den och gör mig glad varje dag.
Men apropå vad som gör en mycket mindre glad så är det slasket, geggan och griset. Med två pälsklingar som drar in en massa lort så är det ingen idé att ens ställa ifrån dammsugaren. Enda turen i oturen är att iallafall Doris älskar att rulla sig i snö och Kingen har inget emot lite snöbad innan ingång.

Vaser

Städade ur ett skåp med olika saker under sportlovet. Här några keramikvaser i olika form och storlek som fick "luftas".

Det är inte det första på min "söklista" när jag vandrar på mina loppisturer. Men om formen, färgerna och framförallt priset faller i min smak så kan den trilla i kundkorgen.
Det har det gjort för dessa. En del av dem tyska.

Gift, giftare, giftigast?

Senaste året har det hänt mycket inom vår vänskapskrets. Vänner som man för alltid trodde skulle hålla ihop har separerat och skiljt sig. Det har fått mig att fundera på förhållanden, på äktenskapet.
Av min och min sambos snart 20 tillsammans så har jag senaste 15 åren varit en romantiker som haft ett hopp om en ring på mitt vänster ringfinger. Utan resultat. Samtidigt har min sambo varit tydlig från första början, att han inte bryr sig om vi är gifta eller inte (och framförallt inte kyrkligt eller borgerligt). Att det för honom inte ligger på en bit papper om man älskar en annan eller inte. Och han behöver inte Guds (eller för all del inte någon annans!) vittnesmål för att vara tillsammans med mig. Och det är ju ärofullt bara det! Tycker jag. Och det borde räcka långt tycker jag också. Men jag är en av de kvinnor som har en inneboende längtan efter att få vara någons fru. Inte att tillhöra någon annan men att ha samma efternamn och liksom vara samma "familj" även om det skulle vara och förblir vi två för alltid. Jag är inte heller den som längtar efter något storslaget, ett "pompa och ståt" med hela släkten och alla vänner, utan skulle klara mig en liten, intim kärleksceremoni. Kan man lära en gammal man att "sitta in" ett äktenskap?

Men oavsett romantiker eller inte så är han min. Han är min odrägligt envisa och pessimistiska man som aldrig avslutar ett (av alla) husprojekt. Han är min humoristiskt stabila man som alltid (till min lättnad) tar över rollen som kock och som vet exakt var han har mig (och "lyfter mig" om/när mitt sinne skiftar). Gifta eller inte, egentligen bryr jag mig inte ett dyft så länge jag får äran att vara hans sambo, hans tjej. Att vi fortsätter vara vi.

Sen kommer det alltid att finnas de som frågar om och ibland varför vi inte är gifta. Men det är långt ifrån det viktigaste i mitt liv. Just nu lägger jag hellre pengarna (för bröllop kostar oavsett storlek) på huset eller en resa. Och där håller jag med min sambo: det sitter inte i ringarna, inte i det underskrivna pappret eller i ett löfte till Gud. Bandet mellan oss sitter i våra själar, mellan oss. & vad betyder ett äktenskapligt löfte egentligen om nöden eller lusten tvärkastas? Anstränger man sig mer som gifta än ogifta på att hålla ihop om förhållandet svajjar? Jag vet inte. Jag vet bara att en person frågade mig en gång hur jag vet att jag vill leva resten av ditt liv med honom. Jag sa: "jag vet att jag inte vill leva resten av mitt liv utan honom." Gift eller inte.

Pink

Efter att jag "vann" denna mobil
i rosa snäckskal på Tradera så fick
det bli "nya" färgen till vardags-
rummet. Sofforna är fortfarande
gröna men väggarna är gråvita
så rosa passar bra som accentfärg.
I samma veva
hittade jag en lampskärm i rosa
och en kappa i rosa. Ett kuddfodral
i rosa, no problem - sa en samlare.

Lov till påsk?

För första gången sedan jag gick i skolan fick även jag påsklov. Alltså riktigt (betalt) påsklov! VILKEN välsignelse! Halleluja!!!

TÄNKTE jag! Natten till långfredagen fick jag vinterkräksjukan. Allt och då menar jag allt, som fanns inuti mig kom ut under loppet av 12 h. Det var hemskt, det var onaturligt, det var omänskligt! Jag lovade Gud bl.a. bättre leverne och min enda önskan då var att överleva helvetet. Vilket jag efter 3 dygn kände att jag hade möjligheten att göra. Och det gjorde jag. Jag överlevde.

På den femte dagen kunde jag återgå till vardagliga sysslor som promenader med hundarna, vardagsstäda i hushållet m.m. SÅ roligt att städa, den känslan har jag inte känt på länge. Sen kunde livet, som legat på halster, fortsätta.