Skrot

Jag är en notorisk loppis-springande skrotsamlare om jag får säga det själv. En del må tycka att denna "aktivitet" både är förslöande och onödig och rent av motbjudande (för de skulle aldrig köpa begagnat). Jag är inte en av dem.
Det finns prylar och saker som kostar mångt mycket mer än vad det smakar (alltså saker man gör en förlust på om man säljer det vidare), så det är inte saker jag köper. Och det finns loppis- och antiksäljare som på allvar tror att de kan sälja saker dyrare än vad de kostar som nya (även när sakerna ännu finns i produktion). Då höjer jag på ögonbryna och går vidare.





Jag har sett massor av saker jag velat ha men som varit långt ifrån fyndpris, utan till nypris eller rent överpris, och då har jag låtit det gå. Det är helt enkelt inte värt det, oavsett hur mycket jag vill ha saken.

Men det finns också riktigt mycket fynd att finna där ute. Tyger, porslin, bestick, plast, glas m.m. Och det är det som är själva drivkraften, lusten, nyfikenheten i mitt "sökande". Tanken att man aldrig vet vad man kan hitta! vad man kan fynda. Och riktiga fynd har jag gjort! Som t.ex. denna sax-lampa i teak och glas från 60-talet för 18 riksdaler.