Doris och Kingen - a lovestory

För tre år sedan kom Kingen till oss. Bara sådär en söndagskväll. Både Doris och Kingen kom från familjer som ensamhundar så det var mycket att tänka över men det gavs inte mycket betänketid, så det var bara att gå på känslan. Och min intuition sa att det var rätt.

En helomställning var det för Doris och Kingen, men även för oss, och nu i efterhand minns jag mer motstånd från de två än vad jag såg då. Kingen själv var en helt annan individ då än nu. Osäker och van vid helt andra saker än vad Doris vant sig hos oss. Men pö om pö har Kingen anpassat sig vid sin nya situation och familj och pö och pö har Doris vant sig vid att en allt tuffare kille i vår familj. Han testar, han pushar på Doris' tron och hon låter mycket slinka igenom henne men när det väl gäller då fräser hon ifrån. Då ryker de ihop men även om mycket är hot, tänder och morr så blir killen förstådd med att det är Doris som är chefen. Och i nästa andning är allt som det var innan. Kompisar, bästa kompisar vill jag påstå. När man släpper ut dem så springer de ut tillsammans och leker som katt och råtta. Och älskar det! De sover inte intill varandra, ännu, men förutom det är de väldigt tajta. Gnäller, tjuter den den ene till av någon anledning så är den andre alldeles säkert där inom 2 röda för att kolla upp vad som händer med den andre. 
Doris är även nu som Baloo för Kingen, hon är loket som kollar in alla farligheter i förväg i naturen och Kingen följer efter som Mowgli. Samma regel gäller när de smiter från gården. Doris först och Kingen bakom svansen. Hursom så ser man hur mycket de tycker om varandra och hur mycket de ger varandra. Det är lycka.