Summer of 17

Har hört många klaga på denna sommar och till viss del kan jag hålla med. Jag kan inte räkna dagarna över 28 grader på min högra hand och det är ju rätt illa. Men samtidigt tänker jag: vi har haft många fina, soliga dagar och även om juni var kall så var juli helt ok. Tycker jag. Och om jag är en smula egoistisk så gillar jag ändå inte grader över 30! Och vi bor ju ändå vid gränsen till polcirkeln - som ligger i höjd med Alaska m.m. Vad kan vi förvänta oss? Väder som i Thailand i juni och juli? No shit charlott!

5 månader senare

Och vi är här. I augusti. Livet har tassat på i väldig fart.
Mer än 5 månaders loppande går inte att sammanfatta i ett foto så det får bli några.

Tid

Denna vecka har tiden varit mer påtaglig än på länge. I den aspekten att tiden går fort när man har roligt och tiden går förbannat sakta när man har tråkigt. Eller är sjuk. Eller till och med både ock. 

SÅ har denna vecka känts. Det har varit långtråkigt och jag har längtat efter min sambos sällskap. Men tro f-n på att när han väl kommit hem har jag varit så trött så jag knappt orkat umgås med honom.  

Och sen den där känslan ibland när jag varit i en tuff jobbperiod; att jag längtat efter dagar hemma i lugn och ro. H-O-J-J-A! Det är nästan värre tvärtom!! Nu när jag låg där i soffan i all lugn och ro så ville jag INGET annat än att vara på min arbetsplats med mina underbara elever och jobba. 9 to 5. Jag är ett kontrollfreak. Att lämna mina 15 och vår veckoplanering till någon annan känns inte bra. INTE att de inte klarar av eleverna, men att de inte förstår planeringen och vad som står näst.. Pju! 
Så lite perspektiv, det behöver jag nog lite utav. Lite perspektiv på mitt kontrollbehov, på mitt jobb och på mitt eget liv. Det är OK att ta en paus och släppa allt. Att låta någon annan dra oket. Livet eller arbetet går inte under för några dagars paus. Det ordnar sig. Det är ok att låta dammet ligga där det ligger och högarna med tvätt m.m. få vara. Så intalar jag mig iallafall.. 😉

Pälsklingar

Mina två, Doris och Kingen, Plutteplutt och Plutten är några av våra namn för våra pälsklingar.

Vintage i en blommig klänning

Min blommiga sak, den här klänningen, den minner om sommaren eller iallafall våren. Inte sant? 

Unnsamhet

Jag unnar mig själv ganska ofta. OM jag räknar med för varje gång jag går på loppisar OCH hittar något förstås. 
Jag går på loppisar cirka 3 gånger varje vecka. Ibland utan ett enda fynd under armen, ibland med. 
Men räknar jag inte med loppisfynden så duggar det inte tätt. Men i förrförra veckan när jag fyllde år så kände jag att det var på tiden för ett unnande till mig själv. Det blev en randig bricka från Marimekko och ett mindre fat, också från Marimekko. De passade ihop med ett av mina teak-brickor.

And the Oscar goes to...

2016 års bästa loppisfynd: 

1. Alf Svensson-fåtölj. Modell: Form 7.  
2. Royalkrona-ljusstake, spargrisar. 
3. Telefonbänk i teak.
4. Rostov-klocka, kryddburk och 4 spisaribb. 
5. Fruktkorg 
6. Junghansklocka, Matti Hokkanen-ljusstakar och övriga Ikea.
7. Riihimäen lasi.
8. Radio från fjärran tid.
9. Tyska vaser: ja tack! Arabia-blomkruka.

Riihimäki

Senaste halvåret har fynden på loppis regnat relativt tätt (med undantag december). Till exempel dessa två som jag hittade två veckor emellan på samma loppis. Den blåa/större för 20 kr och den gröna/mindre för 58 kr. Underlig prissättning kan man ju undra. Men så är det ofta. Men två Riihimäki-vaser för mindre än 80 kr gör mig mäkta glad och stolt. Tamara Aladin är formgivare för dessa 1968 för Riihimäen lasi.

Moster Alli

I hela mitt liv har jag fått hört talas om en moster Alli. Någon avlägsen men ändå nära tant som tydligen var betydelsefull, kärleksfull, rik (på alla sätt) och rätt, om jag säger, frän. 

Men i själva verket är jag inte det minsta släkt med denna Alli. Hon är min fasters mans moster. Men på nåt sätt är hon avlägset nära mig och om nåt hade vi samma smak. I kläder, i möbler och inredning. Hur lycklig är inte jag som fått några av hennes klänningar? Som denna i bild. Det värmer mig i hjärtat. Att en liten, liten del av henne lever kvar ännu idag.

A little bit madonna

Alltså jag blir så sur! Så sur! Jamen, jag kommer hem efter en hel dags arbete, rastar hundarna, diskar och plockar undan, matar hundarna, sätter igång en tvätt och sånt och landar i soffan när sambon kommer hem och börjar (!) med att klaga på att en matta är nedpissad och hintar om att jag ska ta hand om den. Han lyfter upp mattan i duschkabinen på övre plan och lämnar den dit. Nedpissad. Jag torkar av och skurar golvet, går upp, tvättar, duschar av mattan och hänger upp den. Kommer ner, han sitter med en bok i handen och han frågar MIG om är skurat golvet efter mattan ordentligt för att han tycker sig känna en doft av kiss. WTF!!! Gör det om, gör det bättre själv!! Jag jobbar i genomsnitt mer än han just NU och han har mage att sätta mig i jobb! Gaah!!
Damn it, jag behöver mer stake i mig. Ursäkta, jag menar: jag behöver betydligt mer Madonna i mig!!!

Ruutia!

Strax före jul fyllde jag en korg full med loppisfynd: en färgstark bricka, en plåtburk à la "haulikkoruutia", en gammal tändsticksask, adventsstjärna i guld och en kruka i grått, vackert mönster (omärkt och inte i bild). Det var som en sänd från ovan efter många fyndlösa veckor!

P.s. adventsstjärnan PH62 från Philips köpte jag via Tradera. d.s. 

Mot ljusare tider

kastehelmi

Under jullovet har de flesta loppisar haft stängt. Abstinensbesvär? Inte märkbart, men jag är glad att ruljansen är igång igen nu. 
Denna kastehelmi-skål fyndade jag på Röda korset i Luleå för ett antal veckor sedan. 

Julefriden och nya årets afton

Vi åker alltid till Soukolojärvi under julen. Det är vår tradition. (Eftersom vi firar midsommarafton i Loue med Ristos släkt). Och jul har det verkligen varit på alla punkter i år! D.v.s. det jag önskar mig till jul: tid med alla nära och kära, god mat och dryck, utebastu-bad och promenader i härligt väder. Och det där myset som infinner sig lite här och lite där. Jag älskar det. 
Nyårsafton hade min älskade sambo jour så det var som en vanlig ledig dag. Sovmorgon med nyårspromenad (eller jag med våra hundar) och så någon raket som grannarna sköt upp vid midnatt. Sen tack och godnatt 2016!