Denna vecka har tiden varit mer påtaglig än på länge. I den aspekten att tiden går fort när man har roligt och tiden går förbannat sakta när man har tråkigt. Eller är sjuk. Eller till och med både ock.
SÅ har denna vecka känts. Det har varit långtråkigt och jag har längtat efter min sambos sällskap. Men tro f-n på att när han väl kommit hem har jag varit så trött så jag knappt orkat umgås med honom.
Och sen den där känslan ibland när jag varit i en tuff jobbperiod; att jag längtat efter dagar hemma i lugn och ro. H-O-J-J-A! Det är nästan värre tvärtom!! Nu när jag låg där i soffan i all lugn och ro så ville jag INGET annat än att vara på min arbetsplats med mina underbara elever och jobba. 9 to 5. Jag är ett kontrollfreak. Att lämna mina 15 och vår veckoplanering till någon annan känns inte bra. INTE att de inte klarar av eleverna, men att de inte förstår planeringen och vad som står näst.. Pju!
Så lite perspektiv, det behöver jag nog lite utav. Lite perspektiv på mitt kontrollbehov, på mitt jobb och på mitt eget liv. Det är OK att ta en paus och släppa allt. Att låta någon annan dra oket. Livet eller arbetet går inte under för några dagars paus. Det ordnar sig. Det är ok att låta dammet ligga där det ligger och högarna med tvätt m.m. få vara. Så intalar jag mig iallafall.. 😉
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar