Hello!

Svart på vitt

Förra veckan var vi välsignade med sol och över 20-graders värme, denna vecka har temperaturen sjunkit till ca 5-10 grader. Med andra ord svänger det ofantligt. Nåja, det är iallafall inte minusgrader eller konstant regn! om man ser det från den ljusa sidan.

Annars så kan jag inte med ord beskriva hur lycklig jag är över att utesäsongen börjat! Idéerna sprutar, energin flödar & allt känns kul och utmanande. Enda problemet är att hinna med allt. För nu växer det i rasande fart! Men jag gör vad jag hinner. Jobbar ju heltid och jag tror inte någon förväntar sig att jag ska jobba lika mycket i trädgården. Min kära kusin sms:ade förra veckan med tipset att börja skriva upp antalet timmar jag lägger ut på trädgården, just för man så lätt glömmer bort och sen har man ingen specifik uppfattning när man tittar tillbaka. Då kan det kännas som om man inte gjort nåt, men när det är uppskrivet svart på vitt så vet man att åtminstone nåt är gjort och jobbat i trädgården.

Har inte börjat skriva upp mina trädgårds-timmar men bara senaste veckan har jag lagt ut närmare 10 h i trädgården. Och med tanke på mina "kvävnings-känslor" angående vår trädgård (att inte veta var jag ska börja i det stora), så borde jag. I nästan 4 år har jag år efter år gått och nästan väntat på idéerna ska trilla dit av sig själva. Men sålänge vi inte är rika så får man göra idéerna till verklighet själv, pö om pö. Jag förstår NU att man inte kan göra om en hektar mark till trädgård í ett handsvep. Trädgårdsböcker och tv-program har lärt mig att tänka på alla delar av en trädgård: golv, väggar, tak osv. T.ex. har jag önskat i flera år en pergola ovan våra utemöbler framför huset. Då skulle jag få in lite tak och väggar i min trädgård. Men min sambo är inte helt med mig på noterna. Han anser att det är helt onödigt att göra saker om man måste riva/göra om dem om några år. (Vi funderar på att göra en veranda där inom några år.)Jag tycker att ska prova sig fram, saker & idéer kan förändras genom året och gör man inget så får man inget gjort. Och så får man inget att njuta av just då. Jag är inte rädd för att försöka.

Förra helgen var jag upp till Övertorneå och firade min gudson, min brorson som fyllde hela 10 år. <3 Åkte så glad därifrån. Landning och nystart.... ..

Har i flera års tid tänkt stanna till i Risudden och köpa storkar. Hemmagjorda storkar av metall & trä som en gammal gubbe säljer. Har sett skylten i flera år men inte haft tid eller så har sambon inte velat stanna. Denna gång var jag ensam så då passade jag på att stanna. Tre storkar fick följa med hem till priset av två. Väl hemma jobbade vi lite på gården och sen vann Loreen vann eurovisionsfestivalfinalen. Heeeelt underbart!

P.s. Storkarna har inte hittat hem än, än så länge får de vila i en bunke. d.s.

We are here, we’re all alone in our own universe

We are free, where everything’s allowed and love comes first

Forever and ever together, we sail into infinity

We’re higher and higher and higher, we’re reaching for divinity

Har fått en underlig

förkärlek till gamla flaskor

och de får gärna vara

guldbruna (eller orangea)

eller havsblåa..



Välkommen hem!!

EUFOOOORIA!!!!! Alla hushållets tummar & tår håller på Loreen! God bless Loreen!

Köpte, via blocket, två vagnshjul idag och jag är så jättenöjd! De kommer att rama in vår gård jättefint!

Var lite tveksam till en början då de är helt i järn, men å andra sidan kommer de att hålla längre än såna i trä. Och nu när de står på vår mark inser jag hur fina de kommer att se ut på infarten av vår innergård. De är dessutom hela 1,5 meter i diameter. Tycker att 500 pix var helt överkomligt. Nu ska de skrubbas och borstas och sen målas därpå. Äntligen helg!

<3

It sucks to be sick... Bläää.. -.-

Bök

Vilken dag!! Solen har strålat hela 22 grader! Jeeeey!!

Hade även turen att sluta redan 13.30 så efter att jag handlat lite mat åkte jag hem, hoppade på cykeln & for iväg med Doris ut i skogen till en damm där hon fick simma & busa sig lycklig.

Sen hemma pyssel-sysslade jag i trädgården (vilket gjorde matte lycklig) & efter att jag tagit ut en pelargon blev jag ivrig & tog jag ut nästan alla sommarblommor (utom tomaterna). Vet inte om de klarar nätterna (vi har ju fortfarande snö på marken på sina håll) men jag kände samtidigt att jag fått nog av dem inomhus. Och medans ytterdörren stod vidöppen i mitt bökande så flög det in inte en, inte två utan TRE ivriga & unga ladusvalor. De tjattrade och spred på lite rykten innan de hittade vägen ut.

Bilden brevid har egentligen ingenting med texten att göra, inte annat än att det är taget i vår farstu, där jag nu tog ett foto ínnan jag slänger ut allt. ;-) Mijau!

En känsla för måndag

Helgen är officiellt över. Suck säger jag bara. Hatar måndagar, hatar att behöva "ryckas" från lugnet med Doris & från mitt inspirationsläge i mitt huvud...

Ett läge där idéerna ständigt flödar, där jag kan "se" idéer jag kan göra med den där hörnan, det där skåpet, det rummet, det tyget osv. Måndag, då går läget på off. Hinner inte, orkar inte efter en dag på jobbet där allt går i non-stop. Och efter jobbet är det Doris och husets (eller trädgårdens) sysslor som gäller. Tycker inte jag heller har rätt att börja joxa med annat när jag har en hund som suttit från 8.00 till 16.00 och väntat på att matte och husse ska komma hem och umgås, göra saker med henne. (Hon är dessutom ensamhund.) Och då menar jag inte att jag tycker att man behöver springa runt som en galenpanna på olika aktiviteter för det är inte det som jag tror gör en hund lycklig. Och det kan jag hands up! säga att jag INTE gör. Men daglig motion och sen saker som får henne att tänka, tycka om och framförallt få VARA MED på. Jag/vi försöker i allra möjligaste mån alltid ha med Doris, vare sig det handlar om att åka och göra ärenden eller åka på semester. Hon helt enkelt den tredje familjemedlemmen. Så jag kan lätt säga att det var en ordentlig omställning i våra liv att plötsligt "ge bort" Doris i en vecka, hos våra vänner, i vintras. Magen knöt sig när vi stängde dörren och man var tvungen att tvinga fötterna bort från det. Och glädjen och den där överväldigande känslan vi kände när vi hämtade henne... Minns det än idag!

Risto sa det igår (när han satt inne & kollade hockey-vm & tydligen oss) att när jag var ute och gick runt på gården, och klippte och fixade våra träd och buskar så gick Doris efter mig hela tiden. Men det hade inte Risto behövt berätta egentligen för jag har alltid ett öga på Doris när vi är ute, och så vet jag att hon tycker om att följa mig på gården, gräva, söka, sniffa m.m. Och så vet hon att jag alltid leker, busar eller aktiverar henne med små "uppgifter" emellanåt. Men bara att få känna sig DELAKTIG, det tycker hon om. Och det är det viktigaste jag tycker att hon ska känna.

Hoj, hoj! Klockan är slagen och prutten ska ha sitt kvällsgott, dvs en dentalstix. Det går inte att missa att ge. ; ) Tjao!

Inspirationskällor

Naturen är helt fantastisk! I mina och Doris' skogspromenader hittar jag alltid något användbart och vackert, något jag kan använda i min inredning. Några kvistar, några stenar och en idé föds. Ännu en anledning till att ta sig ut i skogen!

Jag har inte svårt för att möblera om, kasta om saker och byta textilier så länge det handlar om ungefär samma färger och stil. MIN utmaning som jag upplever just nu är att sammanföra gammalt som nytt & kallt som varmt i en inredning. Jag försöker och provar mig fram hela tiden, det är mitt sätt att ta mig framåt, lära mig.



Denna bild inspirerar mig verkligen! man har lyckats sammanföra shabby chic med ultramodernt vilket ger skaparglädje!

Fredag är alltid en fredag är alltid en fredag.. = )



Drömmer om ett orangeri eller växthus... TÄNK o att få kliva in i dessa vyer..

Årets men oxå mitt livs första ros är köpt! Kom på först när jag körde in på gården att jag inte tänkte på att kolla vad rosen heter.. Men nåja, jag är på min första ros.

Imorgon är det kristi himmelfärdsdag och både jag och sambon är lediga. Jag hoppas på att få MASSOR gjort i trädgården för vi har massor av saker (och möbler) att ta fram, fixa, flytta eller skrota & plantor och träd att flytta m.m. Jag hoppas innerligt på engagemang & positiv anda från min sambo för jag vet att han har ett dåligt morgonhumör. Han är helt enkelt ingen morgonmänniska. ;-) Den bästa tiden just nu är iallafall att flytta på träd & buskar i trädgården. För nu är jorden fuktig och mjuk, innan sommaren sätter fart och allt blir tungt och hårt på vår gård (som är sandrik så in i tusan). Så ja, jag hoppas mycket från alla håll, inklusive vädret, imorgon. Jag borde ha döpts til Annie-Hope.

Kvällsmål.

Liv och död

Lördag natt och jag kan konstatera att helgen varit allt annat än tråkig. Igår kom min lillebror med sambo hit och vi åt och drack gott, pratade och lyssnade på bra musik m.m. Kvällen hade helt enkelt allt som en bra kväll ska innehålla.

Idag fick vi veta att grannen, vår goda, givmilda och gulliga granne somnat in efter en lång tids sjukdom. Tråkigt, så tråkigt men hon led så sista tiden att det NÄSTAN var en gudagåva att hon fick somna in. Plötsligt ikväll sprack himlen upp och solen gav sin värme. Jag är helt hundra på att Anita hade nåt med det att göra... .

Just kollat på "Sveriges fulaste hem" med Simon & Tomas fått en hel del inspiration & ideér. Så sugen på att göra om vardags-/tvrummet; vända på allt och låta rummet ge tillbaks inspiration.. :-) Men det är inte helt lätt när det inte är världens största rum. Det är det enda problemet. Eller inte?

Under våra snart 15 år tillsammans så har vi bott på några orter. Övertorneå, Haparanda och Luleå. Mellan åren 2001 till 2005 bodde vi i Luleå. Min sambo hade under denna tid dock sin jour var tredje vecka i Haparanda, vilket betydde att han bodde där de veckorna. Så när vi flyttade tillbaka till Haparanda (för gott - tror jag) kände jag en sjuhelsikkes lättnad & glädje. En lättnad om att vi aldrig någonsin skulle behöva vara eller bo ifrån varandra igen. Aldrig någonsin. För ärligt talat så var det verkligen inte en dans på rosor att bo isär var tredje vecka under 4 års tid. Verkligen inte. 52/3=17,33(33)*4=69,33(333). Med andra ord har jag levt ensam ca 69 veckor under de 4 år vi bodde i Luleå, dvs mer än ett år. Så JA, jag vet hur det känns att bo isär utan att man vill det. Enkelt sagt.

Så nu när gubben åkt på en weekend till Barcelona med andra fotbollstokiga gubbar och jag är ensam (med hunden dock) så påminns jag av känslorna jag kände då vi bodde i Luleå. Känslan av att vara helt solo.. Jag vet att han kommer tillbaks snabbare än kvickt och det är inte så att jag är orolig eller så men bara känslan att vara HELT ensammen på hemmaplan (till natten) känns ovant och nåt jag inte tycker alltför mycket om. Tur att det inte sker så ofta. & tur att jag har älskade Doris som sällskap! :-) Nighti nighti!

Plantering av sticklingar och omskolning.