En känsla för måndag

Helgen är officiellt över. Suck säger jag bara. Hatar måndagar, hatar att behöva "ryckas" från lugnet med Doris & från mitt inspirationsläge i mitt huvud...

Ett läge där idéerna ständigt flödar, där jag kan "se" idéer jag kan göra med den där hörnan, det där skåpet, det rummet, det tyget osv. Måndag, då går läget på off. Hinner inte, orkar inte efter en dag på jobbet där allt går i non-stop. Och efter jobbet är det Doris och husets (eller trädgårdens) sysslor som gäller. Tycker inte jag heller har rätt att börja joxa med annat när jag har en hund som suttit från 8.00 till 16.00 och väntat på att matte och husse ska komma hem och umgås, göra saker med henne. (Hon är dessutom ensamhund.) Och då menar jag inte att jag tycker att man behöver springa runt som en galenpanna på olika aktiviteter för det är inte det som jag tror gör en hund lycklig. Och det kan jag hands up! säga att jag INTE gör. Men daglig motion och sen saker som får henne att tänka, tycka om och framförallt få VARA MED på. Jag/vi försöker i allra möjligaste mån alltid ha med Doris, vare sig det handlar om att åka och göra ärenden eller åka på semester. Hon helt enkelt den tredje familjemedlemmen. Så jag kan lätt säga att det var en ordentlig omställning i våra liv att plötsligt "ge bort" Doris i en vecka, hos våra vänner, i vintras. Magen knöt sig när vi stängde dörren och man var tvungen att tvinga fötterna bort från det. Och glädjen och den där överväldigande känslan vi kände när vi hämtade henne... Minns det än idag!

Risto sa det igår (när han satt inne & kollade hockey-vm & tydligen oss) att när jag var ute och gick runt på gården, och klippte och fixade våra träd och buskar så gick Doris efter mig hela tiden. Men det hade inte Risto behövt berätta egentligen för jag har alltid ett öga på Doris när vi är ute, och så vet jag att hon tycker om att följa mig på gården, gräva, söka, sniffa m.m. Och så vet hon att jag alltid leker, busar eller aktiverar henne med små "uppgifter" emellanåt. Men bara att få känna sig DELAKTIG, det tycker hon om. Och det är det viktigaste jag tycker att hon ska känna.

Hoj, hoj! Klockan är slagen och prutten ska ha sitt kvällsgott, dvs en dentalstix. Det går inte att missa att ge. ; ) Tjao!