Lillebror

Jag var 6 år och Peter 9 när vår lillebror Paulus föddes en blåsig höstdag. En livlig liten krabat som senare skulle få ärva vår farfars hjulbenthet.

I första skolåldern var Paulus enligt lärarinnan Rut Tano var en drömmare. Hon har sagt: "Paulus sitter ofta och tittar ut genom fönstret och drömmer sig bort." Men vad kan vara bättre än en drömmare? En drömmare som har fantasins gåva, en person som alltid ser en morgondag bortom hindren.

Paulus var värsta sportfantasten! När Gunde Svan åkte 5-milen 1989 hade Paulus redan slängt på sig skidorna och åkt runt vårat egna spår på berget flera varv. Intensiv är ordet! När han ger sig in i något så gör han det med hela själen! Vår farfar har berättat att Paulus åkte oavkortat runt deras huset. Runt och runt.. Och runt.

När Patrick Sjöberg var som mest aktiv - var Paulus hans alter ego. Verkligen! Vi hade en enkel hoppställning av ihopsatta pinnar med en enkel sängmadrass undertill där Paulus hoppade hela sommaren i slutet av 80-talet/början av 90-talet. Han var så faschinerad av allt med höjdhoppning!

En dag när vi andra satt i köket hoppade han i vanlig ordning. Men en dag kom han in och ställde sig vid fönstret och frågade om han hade en hoppställning, om han hade hoppat. Vi reagerade inte speciellt mycket första gången. Men när han gick ut och kom in och frågade samma sak igen för tredje gången då började vi fundera vad som stod till i Paulunska hjärnkontoret. Efter läkarkontakt konstaterandes hjärnskakning och förlust av närminnet. Enligt läkarens ordination skulle vi  ha kontakt med Paulus på morgonen, varpå vi alla stod som tända ljus dagen därpå runt Paulus' säng när han vaknade. Tusen frågor om var vi var, vad hans lärare heter, vad hans namn var osv.

Åren gick och Paulus och hans sportintresse växte. Skidor och höjdhopp blev till hockey och slalom. Hockey och slalom blev till snowboard och skateboard. Snowboard och skateboard blev till jakt & epa-traktor, som blev till tjejer och bilar.
Men genom allt fanns musiken! Och jag minns när jag som tonåring plågades hemma i mitt tonårsrum av "Smoke on the water", "TNT", "Down on the corner", "Back in black", "Highway to hell".. Tro mig! När han fastnade för en låt så var det kört! Då hörde man den låten i repeat flera timmar i sträck. Det var hans sätt att lära sig en låt; genom gehör, inte genom noter.

I musikväg kan jag säga mycket om min lillebror. Att han är känslig men mer ärlig än nån jag känner. Paulus gör inget halvdant.. När han ger sig in i något så gör han det 100 % vilket jag avundas hos honom. Paulus skulle aldrig döma någon efter pälsen, något vi lärt oss hemifrån.

Det är min, vår lillebror i ett nötskal: en engagerad livsnjutare! Ingen säger åt James Bond vart han ska köra.