Vihta

En bastu med mor utan en "vihta" (basturuska) är inte en bastu. Till och med på julafton gräver hon fram en nedfryst vihta från frysen, värmer upp och piskar på. 

Doften av en björkruska är så underbar. Det känns som om man blir renad från insidan och ut.

Basics

Förra helgen åkte min sambo med min pappa och min lillebror till Nattavaara i Gällivare kommun för att jaga fågel. Så under veckan pratade min mamma och jag om att passa på och åka till deras stuga och mysa.

               Sagt och gjort!!

Lördagen den 26 augusti åkte jag, min mor, cockern Doris, bishon Betty och stövaren Vilja till Mänttilä i Raunavaara. Och vi hade såå roligt!! Vi grillade (eller åt räkor med massor av grillade "frikadellis"), vi solade,
promenerade, bastade, diskuterade högt och lågt och bara allmänt stornjöt av 24 timmars egentid. Med varann. =) Hur ofta får man det?

Sen känner jag att de allra mest fundamentalaste sakerna (som man alltför sällan gör idag); som att bära vatten, såga och hugga ved och göra upp egen eld är SÅ nyttigt för människan! Inte bara det du gör av med under arbetets gång. Utan även det du får tillbaka. En slags självkänsla du får av att ha gjort upp eld (även om jag gjort det tusen gånger) eller såga/hugga ved, bära/värma vatten. För att inte tala om avstressande!! Det är något så vidunderligt givande med naturen och naturens villkor.

Barns tänkande

Barn är de mest underbaraste individer man kan jobba med!

Idag cyklade de hejvilt på gården när några av dem plötsligt stannade framför mina fötter och frågade om jag ville åka med. Jag sa: "tack, men jag tror inte att jag ryms." Då en av dem säger: "Jo du ryms, titta här, HÄR ryms du! & gjorde plats. (Jag kunde inte mer än le, be dem stanna för ett ögonblick, ta en bild och förundras..)
För jag är överviktig. Jag väger bra mycket mer än en normalviktig vuxen, men de såg inte det. De såg mig som individ. Och DET var en känsla utöver det vanliga, en känsla av överväldigande glädje.

För att komma till ljuset..

Ett av årets första löv, men definitivt inte den sista. & samtidigt som jag älskar hösten, för den betyder myggfria & svala promenader i skog och mark, så är det alltid med en viss ångest som man lämnar ljuset och går mot mörkret. Vemodet och sorgen känns aldrig så stor och svår som vid hösten då man går mot mörkare & kallare tider.
Hojja..
Men vad gör man? För att komma till ljuset så måste man gå igenom mörkret. Det är så enkelt men samtidigt så himla svårt...

Egen loppis

Förra veckan tog jag mig i kragen och la ut tavlor & möbler till försäljning. Saker som inte blivit använda på bra länge, saker som inte kommer att bli använda på bra länge. Jag gillar dem än, men det är inte orsak nog om de inte används. 4/5 är sålda. Pengar väl behövda. =)

 

Aarikka

Måndag är min loppisdag - den dag på veckan där jag går igenom de fyra loppisar som finns i denna gränsstad (Haparanda/Tornio). Två av dem åker jag alltid till, de andra två åker jag till om jag har lust och tid.

Denna måndag, efter de första två, var jag SÅ nära att åka raka vägen hem. Men så tittade jag snabbt in i en av dem och hittade jag dessa!! Aarikkas ströare plus ett fat i nästan samma nyans för mindre än 50 kr. Det är inte fy skam enligt mig! Så jag var minst sagt glad att jag inte åkte direkt hem, för en vecka senare hade de varit borta. Antingen av säljaren eller till en annan nöjd köpare.

Rosenskära

Denna sommars få blommor av rosenskäran.

Real-ity

Första veckan av vardag. & hur man än försöker lämna alla de där semesterkänslorna bakom sig så ligger de ännu för nära.. Man minns ännu smaken av den där kalla drinken i munnen, sanden mellan tårna, värmen efter den där heta utebastun och familjens och vännernas skratt under spelet.
Nåja, ge mig en dag eller två så är jag tillbaks även i tankarna.. ;-)

Me and my baby

Weekend-ish

Torsdagsmorgon står min mor utanför vår dörr och när jag hoppat i bilen och vi anländer till Sunderbyn sjukhus för ultraljud av hennes hjärtklaffar både utvändigt och invändigt (genom matstrupen) så får vi beskedet att hon har läckage i hjärtklaffarna. Men det är under "måttligt" så enligt läkaren är det inte att oroa sig för samt att det inte ska påverka hjärtat. -Pju! Som man oroat sig för det..
Och efter det fick jag och min fina mamma i vanlig ordning en helt underbar dag i Luleå! Vi åt gott, vi shoppade lite grann, gick runt på stan och pratade igenom allt som rör och berör oss båda.

I min ungdom tyckte jag att jag och min mor nästan var från olika planeter, att vi hade för olika värderingar m.m. Men genom åren, där både hon och jag genomgått vår beskärda del av motgångar och svårigheter, har vi kommit varandra mycket närmare. Sånt förändrar människor och gör de flesta mer ödmjukare inför livet. & idag är hon en av mina bästa vänner.

Fredagsmorgon vaknar jag tidigt hos mina föräldrar och vi börjar storröja & städa i deras förråd där en mindre del av allt är mitt och efter några timmars arbete börjar jag hitta saker som jag lagt undan för kanske 10-20 år sedan. Böcker från min barndom, hästredskap, hästhår (!), hundhår (!), hundskålar, hamsterskålar, hamsterhjul m.m. You name it, allt!! Jesus Amalia VAD man har sparat.. Men vilka minnen som kom upp framför mina ögon också!!

Efter en hel dag av röjande, städande och ommöblerande så var en god middag och en tokhet utebastu som grädden på moset!! Guuuu så sköönt! Äntligen kan jag kasta det "samvetet" bort!!

På lördagen åkte vi till stugan i Mänttilä/Raunavaara för att plantera en blomma (en av de få som fanns kvar att köpa för denna säsong!) på Tildas grav. Inte helt oemotionellt.. Pappa och jag gick till vår djurgravplats och han berättade att hon tog sitt sista bad i Soukolojärvi-sjö den 8 maj. Då gick hon själv ner till sjön m.m. men efter det, med värmen så gick det snabbt neråt i fysiken.
Men nu har hon bästa parkett över stugan, hennes himmelrike på jorden, över Soukolojärvi by. Nu vilar hon på den plats som ligger henne allra närmast. Tröstande och skönt också att vi fick begrava henne direkt, utan att behöva vänta ut kälen m.m. Men hojja, nog var det svårt ändå. Svårt och samtidigt befriande att släppa hennes själ från denna jord till himmelriket, där hon inte kommer att lida av sina höfter.
Senare på eftermiddagen kom min lillebror och svägis till oss och efter en supergod sommarmiddag på rökt sik, färskpotatis eller 'dopp-i-kopp' med färska grönsaker från Hietalas handelsträdgård så hann vi bara "vara".. Ja förutom ett varmt bastubad! DET är livskvalité för mig!

Men jag kan inte nog säga att det var vemodigt och tråkigt att lämna allt roligt bakom och gå mot jobb och vardag...
Rewind please!

Hemtex-til

Av allt Hemtex spottar ut varje år så är det inte mycket jag gillar. Det är så mainstreem och mellanmjölk. För mig!

Men detta mönster, detta svartvita gillar jag! & inte nåt designers-skit som kostar skjortan och typ hela min bil. Utan 39 kr styck vardera. Det funkar för min plånkka!

Ta i trä!

Första gemensamma semesterdagen för mig och mina två fina familjemedlemmar och vad gör man? Jo man börjar ta ner buskar, träd och spikrensa och stapla brädor. Av allt man kan göra..

Nåja, en hög med brädor mindre gör bara mig gladare så och så fick vi en himla massa gjort på en molnig dag. Och visst ger det en viss tillfredsställelse, även för mig som kvinna, att veta att vi nu har ved för över minst 3 vintrar.

Orange

Köpte denna fåtölj (med saknad dyna) för några månader sedan från en loppis i Torneå för 10 €. Tyckte den var supersöt & trodde att jag skulle både vilja och hinna klä om den och fixa en dyna till den. Men i ärlighetens namn insåg jag ganska snabbt att jag varken hade rätt material eller skulle hinna eller kunna göra det snyggt, så jag la ut den till försäljning. Och dagen efter att jag la ut annonsen blev den såld. La ut den för 50 kr och även om det blev 50 kr minus så är det alltid något. Underredet var ju helt så jag är glad att någon ville ta åt sig uppgiften att fixa den. Jag hoppas den blir så fin som den förtjänar att vara.

Living-room

Pall

Igår hittade jag denna på min loppisrunda. Han ville egentligen ha 10 € för den men efter lite diskussion fick jag ner priset till 5 €. För där i butiken jag kan säga att den inte såg mycket ut för världen. Jesus-tejp och en massa målarfärgsfläckar. A hot mess helt enkelt.
Men idag när jag tog bort all tejp, plast och skrapade bort alla rester av lim och intorkad papp så fick den nytt liv. Tror den kan bli riktigt fin när den är klar.

Med mardrömsdagar bakom mig så försöker jag gå vidare, se vidare och bara inse att min älskade fina Tilda verkligen fick den bästa tänkbara utgången på detta liv. Att få somna in på egen gård är få förunnat. Även bland människor. Än mindre bland hundar. Och hon fick somna in bara sådär. I sin sista suck. Ingen större smärta eller besvär.
Men ett livs bortgång är alltid svårt för dem det berör. Första två dagarna kunde jag inte se något annat. Jag grät bara jag hörde nåt sorgligt eller en ballad på radion. Men nu är det lugnare i mitt hjärta. Jag kan se saker på ett annat, tydligare sätt.