Weekend-ish

Torsdagsmorgon står min mor utanför vår dörr och när jag hoppat i bilen och vi anländer till Sunderbyn sjukhus för ultraljud av hennes hjärtklaffar både utvändigt och invändigt (genom matstrupen) så får vi beskedet att hon har läckage i hjärtklaffarna. Men det är under "måttligt" så enligt läkaren är det inte att oroa sig för samt att det inte ska påverka hjärtat. -Pju! Som man oroat sig för det..
Och efter det fick jag och min fina mamma i vanlig ordning en helt underbar dag i Luleå! Vi åt gott, vi shoppade lite grann, gick runt på stan och pratade igenom allt som rör och berör oss båda.

I min ungdom tyckte jag att jag och min mor nästan var från olika planeter, att vi hade för olika värderingar m.m. Men genom åren, där både hon och jag genomgått vår beskärda del av motgångar och svårigheter, har vi kommit varandra mycket närmare. Sånt förändrar människor och gör de flesta mer ödmjukare inför livet. & idag är hon en av mina bästa vänner.

Fredagsmorgon vaknar jag tidigt hos mina föräldrar och vi börjar storröja & städa i deras förråd där en mindre del av allt är mitt och efter några timmars arbete börjar jag hitta saker som jag lagt undan för kanske 10-20 år sedan. Böcker från min barndom, hästredskap, hästhår (!), hundhår (!), hundskålar, hamsterskålar, hamsterhjul m.m. You name it, allt!! Jesus Amalia VAD man har sparat.. Men vilka minnen som kom upp framför mina ögon också!!

Efter en hel dag av röjande, städande och ommöblerande så var en god middag och en tokhet utebastu som grädden på moset!! Guuuu så sköönt! Äntligen kan jag kasta det "samvetet" bort!!

På lördagen åkte vi till stugan i Mänttilä/Raunavaara för att plantera en blomma (en av de få som fanns kvar att köpa för denna säsong!) på Tildas grav. Inte helt oemotionellt.. Pappa och jag gick till vår djurgravplats och han berättade att hon tog sitt sista bad i Soukolojärvi-sjö den 8 maj. Då gick hon själv ner till sjön m.m. men efter det, med värmen så gick det snabbt neråt i fysiken.
Men nu har hon bästa parkett över stugan, hennes himmelrike på jorden, över Soukolojärvi by. Nu vilar hon på den plats som ligger henne allra närmast. Tröstande och skönt också att vi fick begrava henne direkt, utan att behöva vänta ut kälen m.m. Men hojja, nog var det svårt ändå. Svårt och samtidigt befriande att släppa hennes själ från denna jord till himmelriket, där hon inte kommer att lida av sina höfter.
Senare på eftermiddagen kom min lillebror och svägis till oss och efter en supergod sommarmiddag på rökt sik, färskpotatis eller 'dopp-i-kopp' med färska grönsaker från Hietalas handelsträdgård så hann vi bara "vara".. Ja förutom ett varmt bastubad! DET är livskvalité för mig!

Men jag kan inte nog säga att det var vemodigt och tråkigt att lämna allt roligt bakom och gå mot jobb och vardag...
Rewind please!